inte mina skor

Dagar i september som bara löper på.
Taktfast och bestämt.
Som hade de ett annat mål då de styr mot mörker och kyla.
Dagar i september är inte samma som dagar i mars.

En söndag i september ligger en mamma och kämpar för sitt liv
i en sjukhussal med blanka vita väggar
En annan mamma sitter i soffan med ett glas vin och undrar när allt gick fel.
Sörjer någon annans misstag och skyller dem på sig.

Jag fick på mig kroppen avigt när jag vaknade i morse
och du såg på mig att jag inte höll ihop.
Jag log matt och sa, att "dagar i septemeber ...".
Vissa saker står man helt maktlös inför.

Det här är hennes kamp och inte min.
Det där är hennes stolthet, jag inte kan rasera.
De där är deras barn och inte mitt.
Jag önskar jag kunde, men jag har inte snört på mig deras skor.

Mina egna cons står blanka och rena på hyllan i hallen.
För de mil och åter tusen mil jag redan har gått,
mot egna mål att finna ro.