i rum av lycka ...

Att skriva de vackraste av rader
när man sitter i rum av lycka är svårt.
I ensliga mörka rum ter sig samma ord
plötsligt mer kraftfulla och sanna.

Ord av kärlek är så sköra,
kan skattas så billigt av var och en som läser.
Trots styrkan som bor i känslan
väcker orden ett hånfullt flin
hos alla redan brustna par.

Måhända är det klyschor och floskler
jag slänger mig med, i rum av lycka och ljus.
Måhända är det en neuros jag befinner mig i,
där jag inbillskt tror att ingen kan förstå.
Måhända inte ens du.

Men när det är din handrygg som smeker min kind,
när det är du som ligger nära intill
när det är dina ord som möter min blick
i hemliga meddelanden varje dag.

Då spelar ingen roll om jag kallas naiv.
ingen betydelse ligger det i
om ingen
eller alla
kan förstå,

magin jag finner i att just du finns nära mig
att vi fann varandra, att vi såg varandra
på samma plats i samma tid.
Ljuset du ger mig i var dags mörker
i den kallaste av vintertid.

Så när jag sitter i rum av lycka
med skälvande händer och stakar mig fram
över papprets vita
förlåt mig då om jag då inte kan
uttrycka allt som jag känner
utan att snubbla mig fram.