en tro på en vän

Jag tror igen.
Tror på att jag fortfarande tror.
På Kärleken.

Ett tag tvivlade jag på henne. Ett tag tvivlade jag på att jag tror på henne. Men idag förstod jag att jag tror på henne igen. På Kärleken.

Det som hände var att Kärleken blev vuxen. Hon växte med mig. Jag tror inte längre på min ungdoms Kärlek. Hon den vilda, galna, underbart yra och utmattande Kärleken. Hon som skulle vara förevigt. Hon gjorde mig besviken.

Den vuxna mogna Kärleken jag försöker bli vän med, hon är något annat. Hon förkroppsligar lugn, vänskap, trygghet, skratt. Hon är pragmatisk och ärlig. Hon lovar inte att stanna för alltid. Hon lovar att göra det bästa hon kan för att hålla sig kvar när det stormar. Hon lovar att alltid försöka göra sig påmind och visa för mig varför hon från början klev in i min värld. Hon lovar också att inte hänga sig kvar av menlösa praktiska skäl, döende och svag. Utan att ge sig av och låta sig ersättas av Acceptans, istället för Nederlag, om den dagen blir aktuell.

Jag tror inte vi kan lova för evigt. Jag tror inte alltid vi växer åt samma håll. Jag tror inte känslan låter sig styras av kulturella konventioner och påhitt. Kärleken måste inte te sig lika för alla. Man måste bara lära känna henne så som hon passar en bäst. Bli vän med henne på sina egna villkor. Ingen person i världen skulle beskriva en enstaka individ på exakt samma vis. Alla känner vi en person på vårt eget sätt, och ser olika förmågor i henne.

Kärleken är inget undantag. Hon är inget färdigt koncept. Hon är det du själv ser i henne.

"So you think that I'm harder than easy,
And you find me as strange as the truth
I'm as guilty of judging as you are,
But the difference is I don't judge you

You believed in your fairytale endings,
Now you find yourself down on your knees,
Like a rock thats been changed by the ocean,
Or a shipwreck lost out at sea

/.../

Sing me a love song,
your my man
Will you always love me the best you can? "

-J. Savoretti