nattfjäril

Gärna fågel.
Kanske en fisk.
Men inte mittemellan.

Min gåva till dig
är en förbannelse som vilar över mig.
Och du köpte den rätt och slätt
och såg aldrig längre än så.

Frisläppt igen.
Fritagen av mig själv.
Utan tårar men med ett styng av sorg.
Inte nära nog, nog
Åt dig eller ens mitt eget krav.

Jag visste ju från början
Du visste det du med.
Jag orkar inte vara mig själv
när du är den du är.

Jag är så trött på magneten
som får kompassen att peka helt fel.
På störningen i jorden
som drar åt helvete snett.

Du har dina principer
och de stoppar mig i min fart.
Jag har mitt öppna sinne
som håller mig tillbaks.

Hur kan det vara så svårt för en nattfjäril att förstå
Sätta sig på en lampa. Ett lysrör. En upplyst skärm.
Istället för att dras till ljusets låga.
Som bränner dess vingar
tills dess att den inte flyger mer.

Tills dess att den inte är fågel
inte heller fisk
Bara ett bränt barn i ett mittemellanland.