ingen cirkusprinsessa

Ett isande blått alarm skär genom vit tystnad.
Den här gången är det inte jag med kinden mot snön.
Den här gången är det inte jag som har vrickat eller brutit något.
Jag ser allt och hör allt klart nu.
I detaljer som genom förstoringsglas.

Jag vet var jag står
inte på randen av ruinen
inte på linan i med paraplyet i handen
jag kompromissar inte längre med mig själv
Snökaoset runt mig är inte mitt

Jag står stadigt i stormen av cyan och vitt.
Jag har mörkt blåa ögon istället för grumliga gråa.
Inget irrvarr av grönt och ocean,
inget spel med höga instaser
inget mer av ditt, hans, hennes, deras, ert.

En spricka i min läpp idag.
Den smakar rött av blod.
Den smakar av liv och värme mitt i kylan
som skapar ett glasklart fokus i mitt blickfång.

Det finns en plats för dig här bakom mig
i sängen i soffan i livet.
Den är den om du vill.
Men när du reser dig och går kan jag värma mig själv.
Jag kommer inte att sakna dig, inte gråta bittra tårar.

Du är därför att jag låter dig
Du är inte inte där för att inte är med mig.

Larmet avlägsnas.
Gör nytta hos någon annan
I någon annans olycka.
Inte min.
Jag är intakt.

Ingen cirkusprinsessa med frakturer.
Inte idag Inte nu
Inte här Inte mer