Tiden går så jäkla fort. Ändå, som K sa, har det runnit en jävla massa vatten under broarna. Jag har hunnit med en hel del med honom vid min sida. Framförallt har jag vuxit som människa mer än vad jag gjorde de sammanlagda tio åren innan han kom. Han har visat mig vägen, kanske mer än jag visat honom.
Idag fyllde han alltså tre. Ett lyckotal. Det är stort.
Jag tror han var nöjd med sin dag. Med gäster och tårta och presenter. Och när det var dags att sova blev vi återigen lämnade ensamma. Han och jag. Vi låg i mörkret bredvid varandra och pratade om dagen som gått. Han somnade som en liten krigshjälte och jag låg kvar. Tre år senare. Och kan fortfarande inte sluta titta på på mitt barn.
