en förälders tankar om uppfostran

DU.

Ska bara vara kärlek.

Det var vad jag sa till min son när han föddes.

Efter det har jag sagt det till honom varje kväll. Du ska bara vara kärlek.
Jag bestämde mig tidigt för att proppa honom full med kärlek. Det är det viktigaste, om ni skulle fråga mig, med föräldraskap. Marinera ditt barn i kärlek, stolthet, beröm, närhet. Då blir det trygga ungar med stark självkänsla som kan göra vettiga beslut utifrån den resten av livet. Jag säger att jag älskar honom, berättar hur bra han är och hur stolt jag är över honom flera gånger varje dag. Jag tänker att han säger nog till när han tröttnar. Då kommer jag ändå fortsätta tjata om det. Lite som Astrid sa: "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv.

Igår hade jag en stor föräldrakväll med stora föräldratankar.

Först såg jag BULLY på svt. En dokumentär som väcker många känslor och tankar om barn och vuxna. Skräck, sorg, tårar, oro, ilska och så mycket kärlek.

Sen gick jag på föreläsning och frågestund med barnpsykologerna Louise Hallin och Malin Alvén. Där pratades det mycket om grundförhållanden och anknytning. Jag satt där och insåg till fullo något som jag redan anade. Min unge är trygg. Han trygg och harmonisk, han är känslosam och känslig på gott och ont. Jag tänker att det är just för att han är marinerad i kärlek. Av mig och hans pappa och våra respektive. Av våra föräldrar och syskon.

För mig kommer det naturligt. Att vara generös med kärlek. Det gör det för att mina föräldrar har dränkt mig i kärlek. Det är det de har gjort bäst. Jag tror det det är lätt som tryggt barn att själv skapa trygga barn. Det är därför att jag tror det, som jag är extra imponerad av mina föräldrar. För mig är det ingen konst. Men mina föräldrar. De har inte fått sån kärlek som jag har fått. Visst har de varit älskade. Torra, varma, trygga och mätta. De har haft föräldrar som har stöttat och hjälpt så gott de har kunnat. Men mina far- och morföräldrar tillhörde inte generationen som var så där öppna med kärlek och ömhet. Särskilt min mamma upplever jag som inte väldigt uppskattad på det viset. Även om min mormor var fantastisk på många sätt, var uppskattning, komplimanger och kärlek inte hennes starka sida. Särskilt inte mot oss flickor i efterföljande led. Vi skulle ju klara oss själva. Pojkar klemades bort och vi skulle klara oss. Hon hade säkert sina skäl till det, och jag kan ana bitar av dem. Trots detta har min mamma alltid varit den kärleksfullaste, vänaste, mest pedagogiska mamman man kan ha. Mot oss barn, och mot hennes barnbarn. I alla lägen har hon serverat kärlek, närhet och trygghet högt och lågt. Kärlek , klokhet, omvårdnad och vansinnigt god mat är min mammas framgångsrika recept på trygga barn. Så jag valde att ärva det receptet. Fast med kanske inte lika god mat då.

Visst kan mitt barn trotsa, skrika och vara helt hemsk. Men däremellan är han underbar! Klok, ödmjuk, känslosam och empatiskt och helt galet social och diplomatisk. Vi pratar om allt och jag har alltid tänkt att det är viktigt att han får se alla känslor som finns i människans spektra. Han får se sin mamma som människa. Jag gråter, jag är arg, jag skrattar, jag är rädd och jag visar mod. Han, som alla barn, härmar och räds inte för att visa några känslor.

Nu låter det här som en väldig massa skryt. Det är det också. Det, och lite av ett ”Jag visste det!”. För när jag satt där i går i Nacka kyrka och lyssnade på Louise och Malin så bekräftade de mig. De lovprisade den typen av uppfostran jag tillämpar och jag kände för en gångs skull hur det dåliga föräldrasamvetet höll sig på behörigt avstånd och kunde ge mig själv en klapp på axeln.

Den ännu större axelklappen vill jag alltså ge mina föräldrar. Som gjorde mig på ett sånt sätt att jag med lätthet kunde göra mitt eget barn så att han blev så bra. Nu har han ju en pappa också, och han ska ju självklart ha cred också. Men i den här bloggen talar jag om mig och mina känslor.

Så tack mamma och pappa för att ni har hjälpt mig att göra min Skatt så perfekt och fin som han är!

Och till er andra: Älska! Älska så mycket ni bara kan och visa det.

Det här är min föräldrabibel, mycket bra råd!!!

Ett barn som kritiseras - lär sig att fördöma
Ett barn som får stryk - lär sig att slåss
Ett barn som hånas - lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi - får dåligt samvete

Men...

Ett barn som får uppmuntran - lär sig förtroende
Ett barn som möts med tolerans - lär sig tålamod
Ett barn som får beröm - lär sig att uppskatta
Ett barn som får uppleva rent spel - lär sig rättvisa
Ett barn som känner vänskap - lär sig vänlighet
Ett barn som får uppleva trygghet - lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat - lär sig känna kärlek i världen