ge mig mina Docs ...

Så det är nytt år igen. Valår. Igen.

Förra valet gick ju åt helvete, som bekant. Och jag har en känsla som sitter i, och som gnager mig.
Som oroar mig på djupet. De skador som gjorts på vår välfärd de senaste åren kommer kanske inte gå att åtgärda? Vår allmännytta är utsåld. Vi är "konsumenter" till vinstdrivande företag istället för patienter, föräldrar, barn, elever och gamla. Medmänniskor. Omvårdnad. Omsorg. Alls lika värde. Var fan tog de orden vägen? Jag har inte råd att gå till tandläkaren, och ännu mindre köpa mitt eget boende. Och hyresrätterna som fanns. Som min son skulle få bo. Ja, de är sålda. Inte ens de rika blir rikare längre. För banken trycker upp pengar som inte finns på riktigt. Ingen har teckning för någonting. Så börsen rasar. Alla faller.

Parallellt med detta håller vi på att totalsabba vårt älskade jordklot. Det är snö i Egypten, men inte i Sverige i december. Det är varmare på julafton än i juni. Cyrenknoppar brister i början av januari. (Års)tiden är ur led. Det är på väg åt helvete.

Jag frågade min make här om dagen: "Tror du vi är den sista generationen på jorden som skaffar barn?".
Han gav mig ett ärligt och rakt svar som skakade mig: "Ja.".

Jag bestämde mig för att nu får det vara nog. Nu räcker det inte längre att bara källsortera och släcka lampan en hel timma varje år. Nu är det inte nog att sluta använda hudvård, och skönhetsmedel med miljö- och hälsoskadliga ämnen. Nu krävs det mer. Långt mer. Jag vill visa min son att jag inte accepterar att vi förstör hans framtid. Att jag åtminstone sa stopp. Att jag gjorde något mer. Att jag slogs för honom. På bekostnad av min egen (och förmodligen andras) bekvämlighet.

Men vad? Vad ska jag hitta på? Förra året var året då jag för första gången på minst tio år gav ett nyårslöfte. Att inte, under hela året, köpa ett enda NYTT klädesplagg åt mig själv. Second hand gick bra. Men bara när jag verkligen behövde något. Inte bara för att shoppa. Ett grönt beslut som dessutom påverkade min ekonomi positivt.

I år måste det till mer. Ganska mycket mer. Jag är redan aktiv i föräldravrålet. Men jag vill göra mer. Så nu återstår kanske bara en sak: Kanske måste jag ge mig in någon form av politik? Gud bevare oss. Gud bevare dem! De som får med mig att göra.

För det är i nöd och desperation min inre Lisbeth Salander vaknar. Fram med mina Docs! Lädret är avskavt men stålet i hättan är intakt. Jag har lite att göra. Och med de kängorna sparkas det fan åt alla håll och kanter. Och det slickas ingen- jälva- stans.

Häng med mig?