När jag var liten lyssnade jag ofta på Nationalteaterns underbart goa Kåldolmar och Kalsipper. Senare i livet fick jag höra att den var så himla vänster. Att ingen till höger om miljöpartiet (på sin höjd) skulle drömma om att spela den för sina barn.
När jag själv sedan, igen, började lyssna på sagan i tonåren så blev själva plotten mer tydlig. Ur en vuxens perspektiv alltså. För er som är oinsatta handlar sagan i kort om olika förtryckta människor som gör uppror och vägrar ha det sämre för att de är tex flyktingar, kvinnor eller fattiga. Sagans elakingar är Kungarna från Västerlandet, och det är ju inte så svårt att haja den symboliken för oss vuxna.
Jag minns att jag frågade min mamma: Men hur kan detta kallas kommunistiskt? Vad står då moderaterna för? Människoförtryck? Hur kan det vara en POLITISK ställning att inte vilja att alla människor ska ha det bra? Att några ska lida för att de inte är födda i en bättre familj, eller i ett bättre land?
Jag undrar fortfarande samma sak. För röstar man blått röstar man i sanningens namn mot att någons barns ska få vård när de är dödssjuka. Mot att någon ska få hjälp med tandvård då de har så ont att de nästan svimmar. Mot att någon ska få sova i en varm och trygg säng. Hur fan får vi det då i världen? Hur?!
För mig är det så jävla obegripligt att man ska kalla mig kommunist för att jag bryr mig om min nästa. Lika obegripligt som när jag träffar folk som jag verkligen gillar som röstar blått. Hur tänker man då? Ett samhälle kan inte gynnas och utvecklas av att vissa individer har det sjukt bra medan andra bara har det sjukt. Det är enkel logik. Allt annat är direkt korkat. Vill man tävla i livet ska man väl göra det på lika villkor, för att vara sportsmannamässig? Ingen konst att skaffa sig en bra utbildning, ett jobb, en trevlig bostad och toppvård om man föds med pengar, kontakter och rätt förutsättningar. Jag-tänker-inte-betala-för-någon-annans-välfärd-människor borde ta sig en rejäl titt i samhället och fundera över orden mänsklighet, värdighet, vänskap, omsorg och kärlek. Det är främst små oskyldiga barn och gamla som drabbas av att du sätter dig själv i första rummet. Du har så mycket pengar att du kan spara dem på hög medan någon annans mamma får ligga med bajs i blöjan hela dagen. Och det handlar INTE om att ni har "jobbat hårt" och inte vi andra. Jag säger inte heller att du INTE jobbar hårt. Men vi andra sliter också röven av oss.
Min fråga är: om du är bra på att tjäna pengar så kan jag vara bra på att vårda dig när du är sjuk (helt gratis och så länge du behöver det), och så kan du betala lite mer än jag för att bådas våra barn ska få dagisplats och bra utbildning. Sen finns det en tredje person som är grym på att dansa och spela teater och kan underhålla dig när du önskar. Låter inte det rättvist? Att hjälpas åt? Alla bidrar med det man kan. Som ett stort gott knytis där alla äter gott och umgås. På lika villkor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar